Jag kom en lång väg till måleriet. Via många års arbete som socionom i nära kontakt med människor, via utbildning i psykosyntes och sökande inåt. Så småningom blev det tydligt: måleriet har en given plats i mitt liv.

Genom min väg i livet och genom min stora kärlek till naturen kom jag till mina teman i måleriet: myterna, sagorna, de mänskliga villkoren och hur allt detta speglas i naturen. I skönhet och ständiga förvandlingar av tillväxt, blomning, vissnande, död och pånyttfödelse. I färgernas skiftningar. I mörkret och i ljuset.

Ibland kom också ord för detta. En dikt vill jag dela med mig till Dig:

Svara du träd ur ditt viskande sus

på alla frågor om livet och döden

svara ur den djupa jorden,

där dina rötter hämtar livet

svara ur den höga himlen

där ditt lövverk möter ljuset

är ditt svar den förvandling du lever

när höststormen skakar din livsnerv

och du föder nya knoppar i tusende

mitt i döden

lär mig leva din förvandling.

Inga ”Ia” Karolina